Kungar med Pungar

Jag är mkt glad. Det beror inte på alla citodon jag knapprat på sista tiden. Inte alls. Det beror på att polisernas rätta ansikte äntligen visas upp i våra medier (egentligen anser jag inte att kommersiella medier är våra utan de styrs av politiska och monetära intressen och används för att bilda opinion bland folket som gynnar makthavarna men mer om det någon annan gång). Sveriges fördomsfulla poliser, vårt samhälles beskyddare, kallar fina och skötsamma ungdomar i rosengård för apajävlar och blattajävlar, de använder neutrala namn som Oskar Neger och Neger Niggersson vid den interna utbildningen och skrattar hånfullt åt en transexuell person som tar livet av sig. Allt är alltså precis som vanligt i den uniformerade styrkan men oturligt nog läcker händelserna ut till sensationslystna medier och det börjar bubbla upproriskt bland sveriges medborgare. Men är detta verkligen nyhetsmässigt material? Egentligen. Jag kan inte tänka mig att någon är särskilt förvånad. Om man tänker efter. Alla vet väl att poliser är maktmissbrukande svennefascister som inte bangar för att banka på frugan rejält om hon glömt vändsteka ägget till bakisfrullen efter en blöt utekväll med grabbgänget från den lokala polisstationen eller "kungar med pungar" som de gärna kallar sig själva och även har tryckt på de t-shirts som de bär under polisuniformen när de spöar upp förståndshandikappade och highfivar. På tal om fördomar då.