onsdag 11 februari 2009

Ett barns perspektiv på näringslära


Människans personliga värderingar och verklighetsuppfattning förändras hela tiden utan att man egentligen lägger någon större vikt det. Transformationen pågår konstant vare sig individen uppmärksammar det eller ej. Erfarenheter och informationssökande berikar kunskapsbanken och ger nya perspektiv på livet i allmänhet och ens egen omgivning i synnerhet. Från en ung ålder börjar individen forma en verklighetsuppfattning som ofta är felaktig men som kan vara intressant att reflektera över i efterhand.


När jag var yngre trodde jag att det bara var sötsaker, snacks och snabbmat (här vidare benämnt som "gottebord") som kunde anlägga fetma. Jag var övertygad om att man kunde äta hur mkt som helst av nyttig mat utan att gå upp i vikt. Jag kunde till exempel känna mig sjukt hälsosam när jag åt 2 kg potatis och ett paket flingor istället för en isglass. Jag ansåg att jag gjorde kroppen en tjänst. Eftersom jag tränade fotboll fem gånger i veckan och mixade in andra idrotter övrig tid var denna felaktighet inget som resulterade i övervikt. Den kanske rent av var nödvändig i mitt fall. När jag såg vuxna som var kraftigt överviktiga blev alltid lika förvånad eftersom jag antog att de måste ha ätit en jävla massa gottebord, och i min värld var gottebord något som enbart barn hade giltligt passerkort till. Kalorier, energibalans och metabolism var begrepp som inte fanns i mitt vokabulär. Till mitt försvar ingick inte näringslära i läroplanen för Svedalas lågstadieskolor. Vilket iofs kanske var lika bra eftersom en hårt idrottande tonåringskropp behövde alla kalorier den kunde komma över, och ännu bättre om de kom i kolhydratform. Men idag när många kids sitter och töntar sig framför datorer istället för att idrotta så skulle det kanske var passande att införa näringslära som skolämne. God hälsa är trots allt den viktigaste grundstenen för att kunna leva ett rikt liv.



Ät du hamburgaren lilla vän. Så länge du lämnar pommesen vid sidan så är det ändå inte onyttigt. (det trodde jag som kid iaf)

Inga kommentarer: