En titt i min skambyrå

Jag fick en kommentar härförleden av en kille som en gång hade ett vackert färgrikt hårsvall innan han nyligen gjorde sig av med vartenda hårstrå på "en helt vanlig dag i Colombia" förmodligen under inflytande av en lokal snöby (den typen som man kan åka slalom i trots plusgrader). I kommentaren framfördes en fråga angående en eventuell anställning på sveriges television. Jag har själv inte velat skylta med ett sådant prestigefyllt uppdrag men eftersom det redan är uppe vid ytan så kan jag bekräfta att det stämmer. Jag kombinerar nu alltså mitt frilansjobb som läsarreporter på sydsvenskan.se/svedala med att vara frilansgiggande bloggare för svt. En fin kombination som jag sätter stort värde vid att klara av med bravur.

Det enda jag gör om dagarna är att titta på teve och de enda kanalerna jag ser på är svt 1 och 2. Därför var det svårt för mig att missa gårdagens Babel även om jag ändå aldrig skulle få för mig att göra en sån tabbe. Jag gillar verkligen svts kulturprogram. Främst Babel men Sverige!, Musikministeriet och Hype är också riktiga godbitar som rekommenderas varmt. Hur som helst, i gårdagens Babel var det ett inslag om ett populärt tillhåll i malmö som heter skambyrån. Det är en klubb där kända och okända människor går upp på scenen och läser upp gamla dagboksanteckningar, dikter eller låttexter från barndomen/tonåren. Detta är naturligtvis oerhört underhållande, genant och skräckinjagande på en och samma gång. Ungefär som fallskärmshoppning. Fast litterärt. Från en tid då allt var svart eller vitt. Hat eller kärlek. På liv och död. Ungefär som denna bloggen, fast på riktigt. Jag skulle vilja ta tillfället i akt och bjuda på en gammal oskyldig not från mitt väldigt sporadiska dagboksskrivande på mitten av nittiotalet. Följande utdrag är med autentisk stavning och inkluderar avslutningsrim.

Hej dagboken idag är det den 31/12 -1994. Jag har presis bytat om till andra kläder för vi ska på kalas efter som det är nyårsafton. Vi ska till familjen Sörensson. Vi bor nära dom så vi ska gå dit men det vill inte Erika för att hon är rädd för såna som skjuter smällare. Jag tror hon har pest men vi ska gå i allafall. Det ska nog gå bra i allafall. Nej nu måste jag sluta för att vi ska gå nu. nyårsfest - med lite pest.

Jäkligt tråkig dagboksanteckning om jag får säga det själv. Inte alls särskilt pinsam och hade förmodligen inte platsat på skambyråns scen. Vart är fantasin? Skrivglädjen? Mina innersta hemligheter? Får nog leta lite djupare i skrivbordslådorna bland busterposters och gamla thunderkings.