I biktbåset

Alla ljuger vi ibland. En vit lögn för att verka mera intressant, slippa problem eller för att pigga upp stämningen är väl inga konstigheter? Nackdelen med lögner är risken att någon kommer på en. Då kan det bli pinsamt. Särskilt om du ljuger om något fullständigt onödigt.

En gång ertappades jag med en onödig lögn. Det var för några år sedan då Family Guy var en ny och hipp serie som endast de coola barnen tittade på. Nedladdning på internet var inte så utbrett och när man fick en favoritserie så köpte man en hel säsong på dvd. Jag hade beställt de första säsongerna av FG på internet och väntade på min beställning som var försenad. En annan cool katt som redan hade dvd-boxar hemma frågade mig om jag hade fått hem mina och följande konversation utspelades.

Den coola katten - Har du fått hem dina family guy säsonger?

Jag - Hmmm, ja, jag fick dom precis, skitgott att kunna kolla när man vill.

Den coola katten - ok, soft. det är synd att det inte finns svensk text bara.

Jag (här kommer den onödiga lögnen) - afan, mina skivor har svensk text. inga problem, bara att välja i huvudmenyn.

Den coola katten - alltså jag är ganska säker på att det verkligen inte finns några dvdskivor som har svensk text. det existerar alltså inte. till 100%. det finns ej.

Jag - Hmm, joodå så att det ska nog ska du se.. så att..

När mina skivor kom hem senare så håll jag tummarna att dom mskulle ha svensk text. men det hade dom så klart inte. busted.

Sambandet mellan anatomi och mitt livs kärlek

Mat är min största hobby. Man skulle, utan att överdriva, kunna påstå att jag älskar mat. Omedelbart efter sista tuggan av det framdukade börjar jag längta efter nästa kärleksmöte. Tiden mellan dagens måltider känns mest som dryga transportsträckor.


Jag har aldrig känt mig riktigt mätt. När andra säger att dom är mätta vet jag inte vilken känsla dom upplever. Jag vill ständigt ha mer mat. Det finns alltid plats för mer. Men jag kväver mitt begär och låtsas vara mätt för att inte verka onormal. Spelar rollen till perfektion för att känna mig accepterad i mitt umgänge.


En Vegasbuffé är som att dö och komma till himmelriket för mig. Mat i alla möjliga former och färger. Här skulle jag kunna sitta i timmar och lasta in. Men eftersom jag är med vänner så lägger jag band på mig själv och kör en "låtsas-spya" efteråt så att ingen kan peka på mig, skratta och säga -den killen är sååå sick, han kan äta hur mycket som helst, vilket jävla freak.


Antingen har jag en magsäck med enorm kapacitet eller så har jag en trasig magsäck som gör att maten läcker ut till övriga kroppsdelar. Det skulle även kunna förklara mina anatomiska abnormaliteter. En pumpa har lagt sig i huvudet och en zucchini i penis. Så måste det vara.